Nu ska vi leka loss bland potatis igen! #Blogg100

Nu ska vi leka loss bland potatis igen! #Blogg100

10946134_10153058817758817_1775516442_o

Jag ser så mycket fram emot helgen som kommer!

Då kommer Lennie Hansson ner till Göteborg från Sundsvall för att koka potatis! Njae, han kanske inte kör hela vägen ner bara för att koka, men väl för att tillaga en massa rätter av just potatis. Den råvaran vi båda tycker så mycket om – och ser så många möjligheter med!

Lennie var med i Sveriges Mästerkock i fjol, men blev utröstad och gick alltså miste om priset att få göra en kokbok. Men Lennie ger sig inte så lätt, så nu gör han en egen bok om just potatis. Den rätt han kvalade in med var en fantastisk potatispuré som han har serverat mig! Själv är jag urusel på att laga mat men jag är passionerad, samlar på mig en massa potatisar och kan faktiskt en hel del om dem! Nu väntar jag leveranser från flera olika odlare så att Lennie har något att ta itu med till helgen när han kommer hit.

Carin heter kvinnan som fotograferar till boken. Ni finner dem här: Lennie och Carin

Och vill ni följa mitt intresse för potatis så gör ni det på den här sidan: Gilla potatis

gillapotatisrund

Okej, jag får väl bjuda på en liten bild från när Carin kastade ner mig bland potatisarna också. Det ska erkännas … det var ganska skojigt! 🙂 (Foto: Carin Sigeskog)

20141110-IMG_0052-2

Jag hade aldrig kunnat drömma om att Putin skulle skapa så mycket komik #Blogg100

Jag hade aldrig kunnat drömma om att Putin skulle skapa så mycket komik #Blogg100

Jag vet inte vad det är med mig, men jag gick fullkomligt igång i går kväll när jag läste en artikel om att Putin är försvunnen! Jag letade över hela internet i hopp om att hitta honom, men till slut fick jag ge upp för att gå och sova när alla tidningars analyser började låta likadant och inte ett enda nytt spår gick att finna. Jag läste först svenska nyheter, sedan amerikanska, sedan tog jag mig igenom en del ryska och en del ukrainska med hjälp av google översätt och självklart sökte jag rykten på twitter också. Det var där jag brast ut i gapskratt gång på gång av alla fyndiga förslag om vad han håller på med, och alla underbara fotomontage både  med och utan Putin, men alltid med ett förslag om vad han gör och var hän är eller vad andra gör för att hitta honom.

Jag undrar såklart fortfarande, den här söndagskvällen, dagen innan Dagen D då han måste visa sig på sina officiella möten om inte världen ska gå en ny vända i spekulationer som kan driva det ännu längre än nu.

Bryr han sig? Föga, skulle jag gissa. Bryr sig Kreml? Njae, knappast, men det sägs så; att den här kurragömma leken tog mediala proportioner de inte hade tänkt sig. Ja, visst har det varit befriande att skratta åt denne Putin, som en löjes figur, vilket han ju faktiskt är om man skulle våga drista sig till bortse från den farliga och maktfullkomliga människa han framförallt är. Men desto mindre skamsen känner jag mig när jag ser hur han används för humor. Det har varit gott, att få skratta ÅT honom. Jag hoppas en hel värld vill fortsätta göra så, skratta honom bort från makten.

Det är sent på lördagskvällen så jag mäktar inte spara och dela foton, men här finns några länkar till twitter för den det kan roa.

#Putindead

#Putinmissing

Jag väntar med spänning på måndagens händelser i Putin-världen. Eller inte.

Vad jag själv tror? Tja, jag tror nog på influensa-spåret. Men varför i helsicke har han inte vaccinerat sig? Och varför har i så fall inte Matteo Renzi också blivit sjuk? Och varför har inte någon italiensk tidning (jodå, jag läste dem också i går kväll) frågat Renzi om Putins hälsa när de sågs den 5 mars?

Jag fattar inte nåt …

Hörde förresten ett radioprogram idag, om Renzi. Han beställer glassvagnar till jobbet och genomför reformer för fort. Ja, de är roliga, våra ledare …

Men om Putin är död? Ja, jag beklagar i så fall. Men inte lika mycket som om det vore någon annan. Och jag befarar att jaga kommer att beklaga efterföljden också i så fall.

 

 

Jag vet minsann hur man öppnar en nödutgång på flygplanet, jag! #Blogg100

Jag vet minsann hur man öppnar en nödutgång på flygplanet, jag! #Blogg100

Nyss landat, nyss hemkommen.

Flygvärdinnor har alltid stått för något strikt, korrekt och professionellt för mig. Ända tills i dag när jag klev på flight SK73 från Arlanda och flygvärdinnan står och sjunger ”Min kärlek, ska brinna ..” Nåja, det var väl en trevlig omväxling i situationen, men inte DEN låten!

Jag vet inte om det har betydelse, men flygvärdinnan i fråga var en s.k. manlig flygvärdinna. Vi kan kalla honom Steward.

Jag satte mig på min plats, rad 2, alltså nästan längst fram och jag såg hur Steward välkomnade ombordstigande passagerare.

– Välkommen ombord, det här planet tar oss till Gran Canaria.

Självklart blev passageraren minst sagt paff.

– Högersidan går till Göteborg, men sätter du dig på vänstersidan så hamnar du på Kanarieöarna (för i helsicke; det heter styrbord och babord!)

Jag skrattade till, vilket Steward la märke till och jag tror han blev nöjd för att ha fått en poäng. Så han forsatte skämta med mig under säkerhetsgenomgången. Men instruktionspappret viftandes i handen sa han till mig:

– Nu ska du läsa på. Det blir förhör på det här sedan.

– Du kan gärna förhöra mig, jag vet hur man öppnar nödutgångarna.

– Det tror jag säkert du vet, sa han, och jag kunde inte riktigt uppfatta vad undertexten i det egentligen var.

Det blev dags för köra kärra med fika och serveringsmomentet. Framme till mig, och jag beställde en Ramlösa. Tack.

Den kom till mitt bord och jag frågade:

– Var du ironisk när jag du sa att du trodde mig när jag sa att jag vet hur man öppnar nödutgångarna?

– Nej, jag menade bara att skoja. Det kan du säkert…

– Ja det kan jag, men hur man hanterar det i en krissutation är såklart en helt annan sak …

– Ja, de flesta har ju rest och läst det där hundratals gånger, jag tyckte du såg ut som …

– Som vadå?

– Du kanske är en van resenär?

– Nej, det är jag inte. Men tror du verkligen att resenärerna här skulle klara ett förhör om hur man öppnar dörrarna?

– Ja, det tror jag alla kan.

– Då tror du nog fel. (Jag har nämligen varit med på en chartersegling där en pilot också var med, han var mäkta förvånad att jag pluggade säkerhetsinstruktionerna vid varje flygning och sa att passagerar inte känner till hur  man gör)

– Vad skulle du ha att dricka? Ja, just, en Ramlösa, ja, det har du ju redan fått.

– Vill du veta hur nödutgångarna låg i förhållande till mitt rum på hotellet jag låg på i natt också?

– Tar du reda på sånt? Det är bra! Sådana säkerhetsövningar gör vi också! Eh, vet du vad det är för flygplan du flyger också?

– Nej, jag har inte den blekaste aning, men jag betvivlar att det hjälper om jag står och skriker ”DC7” om det skulle bli något krisläge. Det är också så att också kontrollerar vilka som sitter mellan mig och närmaste nödutgång när jag flyger, så jag vet vilka jag har att forcera för att komma ut. Men den här gången var det bara du, och jag tror inte det skulle ställa till något problem för mig.

– Det är rätt, det är ju så att de med mest överlevnadsinstikt som klarar sig, sa han, och stötte armbågarna ut från sidorna.

Det var då stewardessen reagerade. Vi kan kalla henne Flygvärdinna. Med skarp röst sa hon:

– Vad pratar ni om?

Jag tror hon tänkte att hon var tvungen att hejda sin kollega när han gav sig in på säkerhetsinstruktioner, låt kalla det överlevnadstips, som låg helt utanför reglementet.

Steward skojade inte något mer efter det. Vilket jag tyckte var lite synd.

Men jag tycker Flygvärdinnan gjorde rätt, även om ett litet skämt kändes bra. Jag är nämligen mån om att hantera saker korrekt när det kommer till säkerhet. Flygvärdinnor ska vara stabila och inge trygghet. Inte tramsa.

De främre och de bakre dörrarna öppnas genom att vrida det stora handaget, armen, från höger till vänster. Dörren öppnas mot höger. Sedan böjer man sig ner och till höger finns ett handag att dra i och då ska rutschmattan lösas ut.

Dörrarna över vingarna öppnas med ett hantag som sitter i centrum, högt upp. Man drar handtaget nedåt och dörren ska då fällas upp. Man kliver ner på vingen nedanför dörren.

Så var det i alla fall på planen jag flög med i dag. Fast jag har inte den blekaste aning om vilken sort det var.

 

Spänningen är oliiiidlig… #Blogg100

Spänningen är oliiiidlig… #Blogg100

Ger man sig in i #Blogg100 krävs det att man skriver ett blogginlägg per dag i 100 dagar (fast jag har inte fattat varför).

Jag kommer aldrig att bli någon vän av touchscreen, men nu ligger jag med bara min padda till hands på ett hotellrum och jag förmår helt enkelt skriva ett helt blogginlägg. Jag orkar bara tänka på vad jag kanske skulle ha skrivit.

Så dagens blogg blir bara några rubriker om det som kunde ha blivit något mer, och ettan ämnen kommer i morgon. Visst väntar ni med spänning på…

Lusten att flyga – eller hur man öppnar en nödutgång på planet.
eller
Hur man får banken att ge en pengar för att bjussa på restaurnagmiddag i Luleå
eller
Minoritetsspråken
eller
Hur vintersagan slutade på Skeppsbrogatan 14A

Vad är en kvinnodag? #Blogg100

Vad är en kvinnodag? #Blogg100

Man borde inte fira, man borde inte säga grattis, man borde inte ha bara en dag för att uppmärksamma kvinnor, sägs det.

Självklart ska vi ha en kvinnornas dag, en dag där alla röster hörs för kvinnor, där frågorna diskuteras, där alla ställer upp. Gärna en dag till, och en dag till, och en dag till.

Men om inte denna enda dag fanns är jag rädd att det skulle finnas chans att lättare smita utan alla andra dagar också, nu påminns i alla fall. Oftar och oftare men ändå lång väg kvar, särskilt när jämställdheten i vårt land sägs minske, enligt medier i dag.

Mitt första möte med en kvinnodag var när jag läste i Italien, kom till skolan och alla kvinnor (nåja, tjejer i alla fall) fick en kvist mimosa. Jag tyckte det var vackert och jag glömmer det aldrig! Jag glömmer inte heller när vi skulle gå ut på kvällen, men några svenska manliga kompisar och kvinnorna på restaurangen buade och körde  ut oss. Den dagen – 8 mars – fick männen stanna hemma och kvinnorna har restaurangen för sig själv. Och vi fick gå någonannanstans.

Jag tror något kan hända, om man tillåter buandet ett enda dag, om man tillåter män i Saudiarabien att bära rosa sjalar, och afghanska män bära burka för att skyla sina ögon, istället för gömma kvinnorna. Det måste märkas, på alla sätt som går, att det handlar om kvinnor, kvinnors roll, kvinnors rätt.

Jag delar ett foto av mimosa för att visa att jag som kvinna vill ge till en annan kvinna. Jag har i dag också tagit emot en bild där en kvinna har en snara runt sin halst. Antagligen för något någon man gjort mot henne. Jag kan inte göra något för henne, jag vet inte om en omtanke i mimosa hade hjälpt ens en gnutta, Men allt som kvinnor gör för kvinnor, och män börjar göra för kvinnor, är av godo. Och jag kan gärna ta emot ett grattis, om så bara den här enda dagen. Och jag kan bua i dag, och alla andra dagar då jag märker att kvinnors rättigheter till sitt eget liv, sin egen utveckling, sin egen passion, sitt eget skydd är hotat.

 

Mimosa (någon mer botaniskt insatt än jag tror jag ser att det här är någon annnan växt egentligen, men för mig duger den som mimosa ...)
Mimosa
(någon mer botaniskt insatt än jag tror jag ser att det här är någon annnan växt egentligen, men för mig duger den som mimosa …)
Jobbtips från telefonförsäljaren #Blogg100

Jobbtips från telefonförsäljaren #Blogg100

Jag blev uppring av en sån där igen. Och jag blev grinig. Jag vill inte köpa något. What so ever. Så när telefonförsäljaren sa att han hade ett erbjudande för alla i Göteborg var jag snabb med att påpeka att jag bor i Kungsbacka, inte Göteborg.
– Åh, ursäkta, ja, du får förlåta mig men jag flyttade till från Norrland till Göteborg och tycker ju att det ligger så nära så det är samma sak.
Oj, tänkte jag, jag kommer ju att göra samma typ av misstag säkert. Och, ja, jag blev lite ödmjuk och skamsen också.
– Varifrån Norrland kommer du?
Han berättade varifrån. (Men nu har jag glömt det).
– Jag ska själv till Luleå på anställningsintervju på måndag, berättade jag.
– Då ska jag ge dig ett tips, sa han. Prata skit om Skellefteå hockey. Det finns ingen sådan rivalitet som mellan Luleå och Skellefteå, du får inte säga att du håller på Skellefteå, sa han. Sen sa han att han skulle bocka av mig så att ingen mer ringer och stör mig. (Jo, han hade fattat grejen)

Lite synd, tyckte jag, han var ju riktigt rolig. Och trevlig. Men jag undrar ju förstås om man inom kultursfären bryr sig om vilket hockeylag jag håller på?