Att tro att man kan stoppa asylsökande är som att tro att man kan stoppa ett regn

Att tro att man kan stoppa asylsökande är som att tro att man kan stoppa ett regn

Den här krönikan var publicerad i Kungsbacka-Posten tisdagen den 22 september. Jag skriver återkommande där, krönikorna publiceras var tredje tisdag.

 

KörnikehuvudElNinoflyktingar

Naturkrafter kan vi helt enkelt inte hejda. Som till exempel väderfenomenet El Nino, som blåser orkaner på Stilla havet och nu börjat nå Kalifornien. Man räknar med att den förväntas bli de värsta El Nino på många år och vi behöver vara beredda på katastrofer. Det gäller att hålla sig ödmjuk inför de naturliga makterna, och ta hand om situationen på bästa sätt när krafterna satts i rörelse.
Detsamma gäller flyktingströmmarna. Den som är lite skolad i psykologi vet att det vid fara finns två primära val: att fly eller att strida. Det är en överlevnadsmekanism som vi alla bär med oss, en naturkraft som inte går att hejda. Ska man få den att avstanna måste man ha förmågan att stoppa ett krig, på samma sätt som Kalifornien måste stoppa vilda orkaner om de ska räkna med en lugn höst. Att som Jimmy Åkesson och hans gelikar basunera ut att vi inte ska ta emot fler flyktingar, eller som Ungern med premiärminister Viktor Orbán sätta upp stängsel vid gränsen, är ungefär lika begåvat som att säga att vi inte tycker det passar med regn i landet och tro att man ska kunna lösa det genom att spänna upp presenningar över hela riket. Ja, ni förstår, regnet kommer ju att falla liksom flyktingarna söker sig hit.
Från några politiker i Kungsbacka har jag hört att man ser svårigheter att med att ta emot flyktingar för att vi inte har tillräckligt att erbjuda ifråga om bostäder och jobb. Jag tycker det låter ihåligt. Jag tror det handlar om vilja, eller snarare ovilja; att det inte stämmer med den profil och de visioner Kungsbacka har satt upp. För är det något Kungsbacka är duktiga på så är det att åstadkomma det man föresatt sig. Det går bra för vår kommun ekonomiskt, invånarantalet fortsätter öka, bostäder byggs och antalet shoppingställen blir fler. Just för att man har bestämt att man vill ha det så. Men vill man egentligen ta emot flyktingar?
I år har Kungsbacka tagit emot 37 nyanlända. Ingen annan kommun i Halland tar emot så få flyktingar per invånare och vi hör till de som är sämst i Sverige. Ändå är vi en av landets rikaste kommuner. Skulle Sveriges kommuner ansvara rättvist för asylsökande så skulle vi hittills i år ha tagit emot över 200. Nu låter vi andra ta hand om dem, medan vi själva fortsätter bygga shoppingcentra.
Som det ser ut nu så är det just det jag kan ha att säga om Kungsbacka i framtiden. Men jag hade så gärna velat stoltsera med att vi gjorde en insats, att vi verkligen var med och hjälpte till när katastrofen nådde även oss. Kanhända blir det så i alla fall. För naturkrafterna fortsätter och asylsökande kommer. Visst kan det bli turbulent när det sker, men för den som räds det kan jag lugna med att El Nino för Sveriges del borde innebära att vi får en mild vinter.

 

 

Annonser
Älskade plats. Eller: Det var på Capri … #Blogg100

Älskade plats. Eller: Det var på Capri … #Blogg100

Jag sitter och är nostalgisk och sentimental och jag längtar …

Till platser jag älskar, där jag finner ro varje gång jag återvänder. Jag vet inte alltid vad det är som gör det, men här är de:

Åkrarna som jag hade utanför mitt barndoms fönster. Jag vill leva i en sån vy igen.

Värmlandsnäs
Värmlandsnäs

 

 

 

 

 

 

Capri som jag en gång besökte under det år jag läste i Italien. Jag åkte nog dit för att jag hade hört melodin ”Det var på Carpi …”. Sedan har jag återvänt, gång, på gång, på gång och gärna igen!

Capri med Casa Malaparte
Capri med Casa Malaparte

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ven i Öresund! Min skånske exmake tog med mig dit och sedan återvände vi varje år, även på vår bröllopsresa och varje år tills vi separerade. En gång har jag även seglat dit.

Backafallen på Ven
Backafallen på Ven

 

 

 

 

 

 

Och slutligen… Wherever I lay my boat, that’s my home …

Hemma på något vis
Hemma på något vis

 

 

 

 

 

 

https://www.dropbox.com/s/jlbbq4ddz23pvyo/~PIFA94.wmv?dl=0

 

 

Jag går igång på vackra ord … #Blogg100

Jag går igång på vackra ord … #Blogg100

Det skedde senast i morse när en författarkollega efterlyste en dikt av Harry Martinsson genom att ange bara några rader.

Jag började googla, helt i onödan såklart, för jag insåg ju att hon redan hade gjort sina sökningar på nätet. Jag gick helt enkelt igång på orden. Det är så lätt hänt, om de är vackert hanterade.

Det vackraste jag någonsin läst hittade jag i Göteborgs-Posten för många, många år sedan. Vackra som ord, och så få och täta som de är så beskriver de ändå det hela.

Jag ger er dem i dagens #Blogg100. Av Taigu Ryokan:

Utan tankar lockar blomman fjärilen.

Utan tankar besöker blomman fjärilen.

När blomman blommar kommer fjärilen.

När fjärilen kommer blommar blomman.

 

Ett par ögon – sen tror jag att jag är kär. #Blogg100

Ett par ögon – sen tror jag att jag är kär. #Blogg100

Det ryms så mycket i vissa ögon. Som ett hav av både botten och yta, och alla hemligheter däremellan. Som sorg och glädje. Som en ocean över kontinenter. Som om en ålder och flera generationer döljer sig inom samma blick. Jag fick syn på ett par sådana ögon för en tid sedan, och jag kan inte sluta titta på dem. De finns på ett fotografi och de rymmer alla gåtor jag vill upptäcka. Jag tror jag kan älska ett par ögon, bara de ser ut som dessa gör. Vems ögon? En människa vars bild kom förbi mig. Men vems bild? Ögonens bild, eller fotografens? Jag vill tro att just den där blicken tittar på mig, men den tittar på en kamera, som får blicken att se ut som den gör. Rakt till mig. Jag vill ha ett par sådana ögon att se in i. För att de får mig att känna mig kär. I en sådan blick.

#AckVärmland – dissar jag! #Blogg100

#AckVärmland – dissar jag! #Blogg100

Oj, som jag hade sett fram emot att se serien Ack Värmland, alltså landskapet jag kommer ifrån, dialekten jag är så bekant med. Men jösses, vilken besvikelse!

Värmländskan brukar vara tacksam att använda för löje och humor, men det måste göras mer perfekt tajming och rätt tempo för att det ska blir roligt. Jag tycker man misslyckades totalt, och komiken gick om intet. Vad har hänt, Ulf Malmros? Jag tycker att både han och de rutinerade skådespelarna borde ha klarat det bättre, för manuset verkar vara jättebra!

Ja, ja, jag gav det ett försök, men kommer inte att priortera det fortsättningsvis. Och jag trodde ju aldrig att jag skulle säga som jag säger nu: Alsterling var bäst! En välförtjänst upprättelse för hans del!

 

P.S. Det är väl ingen som har märkt att jag missade att skriva ett #Blogg100 -inlägg i går? 😉 Jag tar igen det i andra ändan, och hoppas jag är förlåten!

Är landsbygden dö? Ä’ru go i hôvve, eller? (nwt.se) #Blogg100

Är landsbygden dö? Ä’ru go i hôvve, eller? (nwt.se) #Blogg100

Ä’ru go i hôvve, eller? – nwt.se – Ditt Värmland, just nu.

Solveig Voyce, chefredaktör på Säffle-Tidningen ( min hemstads tidning) ryter till mot storstadens bild av landsbygden. I går var det Uppdrag granskning som gjorde en domedagsprofetia om Grums och vi förstod att där fanns ingen framtid alls. Ungdomarna fick inga jobb, började ta droger, och tog livet av sig. Om de inte ägnade sig åt hockey förstås. Då har man potentiella möjligheter att komma till NHL. Men är man inte intresserad av hockey så verkade döden vara det enda alternativet. Men Uppdrag granskning hade inte som huvudsyfte att visa vissa ungdomarnas tragiska situation, de var bara ett symptom på en kommuns, eller rättare sagt hela landsbygdens, riktning mot en död.

Det är bättre i storstäderna sas det. Och man missade hur folk framhävde sammanhållning på den lilla orten, att alla känner alla, att det är där man har sina vänner och att man trivs där.

Ja, det är tragiskt när uppgivenheten slår rot. När arbetslösheten blir för hög och arbetslösa ungdomar kommer in i ett destruktivt liv. Vi fick reda på att man klarar sig bättre i Rosengård för att där har man närmare till  platser där möjligheter finns, det vill säga Malmö och Köpenhamn. Där missade man att ta upp att social postion också kan vara en bakgrund till hur lätt man har för att komma till dessa möjligheter. Man missade också att berätta att Grums ligger bara 15 minuter från Karlstad, att det bara är knappt två timmar till Göteborg och en och en halv timma till Oslo. Nåväl, Stockholm ligger ju längre bort, och därifrån ser man inte Grums och dess plats.

Ja, det är märkligt för mig att höra att landsbygden är död, för det är just där jag ser överlevnad. Där är transporterna smidiga och man slipper sitta på tåg (och klaga på att de aldrig kommer fram i tid) till Stockholm, där möjligheterna sägs finnas. Från Grums kan man  lika fort finna samma möjligheter i Oslo som den som pendlar från Eskilstuna till Stockholm. På landsbygden klarar man elavbrott, snöfall o.s.v på ett helt annat sätt än vad man gör i sköra storstäder. Och man känner sin granne.

Nej, landsbygden är inte fri från problem, men dessa fel behöver inte vara landsbygdens. De kan lika gärna vara storstädernas problem som bygger sig så sköra, dyra, abstrakta, lite förmätna i sin distanserande blick. Och inte heller där, minst där, är man fri från sociala problem. Men i en mängd av folk som inte känner varandra, så syns det ju sämre.

I dag fuskar jag. #Blogg100

I dag fuskar jag. #Blogg100

Det är ett intressant projekt det här #Blogg100. Det ger en träning i att bara sätta sig och skriva, varje dag i hundra dagar, bara för att det ska göras och det håller flödet uppe. Fast jag tror i och för sig ingen kollar om jag verkligen skriver, och jag har ännu inte satt mig in i hur jag minglar med andra bloggare. Kanske tur det, för i dag är jag trött. Sömnig rättare sagt.

Så jag orkar egentligen inte blogga riktigt, även om tankarna snurrar i huvudet. Jag har inte orkat utveckla några av de rubriker jag lanserade i förrgår. Jag har funderad över Saudiarabien, över Margot Wallström, över vapenexport, över  Anna Hedemo och Silberstein, vilka jag känner att jag som mediekonsument med vilja till ökad politisk insikt lika gärna kan klara mig utan. Dt får bara en geting, eller vad jag nu har att dela ut. Men jag orkar inte följa ett bloggresonemang för att förklara varför jag resonerar så.

Jag är sömning, jag går och lägger mig, så jag fuskar med #Blogg100 i dag och har lyckats få ihop ett blogginlägg om bara just det ….

Zzzzzzz……