Har spånat in på städer

Har spånat in på städer

Våra småstäder – och kommuner – har problem. Vissa mer än andra. Jag bor ju själv i Kungsbacka som utvecklas dynamiskt. Invånarantalet ökar med 1000-talet personer per år. Just när jag skriver sitter jag i Säffle där jag är uppväxt och dit jag faktiskt  överväger att återvända. Här ser dock utvecklingskurvan helt annorlunda ut. För några decennier sedan bodde här cirka 20000 invånare, nu är man nere i 15000 och den trenden ser ut att hålla i sig. Allt fler industrier och företag läggs ner, staden står och förfaller.  Fast nog ordat om de dystra  frågorna nu. Det som intresserar mig är hur städer och kommuner driver sina processer och kommunicerar i sina utvecklingsfrågor.

Allt började i Tibro

Att en konstvetare med inriktining på design spånar in på städers utveckling kan kanske verka långsökt, men inte om man tänker på att jag också är kommunikatör, researcher och att den första kommunen jag kom i kontakt med vad det gäller de här frågorna var Tibro.  De har en lång industriell tradition vad det gäller möbler och inredningar men i dag är det en industri som sviktar. Jag är inte helt säker på om Tibro var den allra första kommun som anlitade Kairos Future för att ta fram sin framtidsvision, men i alla fall blev det samarbetet mycket omtalat. Flera kommuner hängde på och anlitade också Kairos för sin  visionsutveckling. Så även Säffle.

För att göra en lång historia kort: Tibros vision handlar om att ta till vara kommunens tradition vad det gäller inredning, möbler och design, att få till stånd forskning och samarbete som kan höja kompetensen bland näringsidkare, att göra Tibro till ett centrum vad det gäller dessa frågor. Med stor konsekvens och målinriktning driver kommunen frågorna. Men man tänker inte bara in Tibro i målsättningen. Man ser Tibro i ett större sammanhang, en kompetensregion (Sydsverige)  som kan profilera sig ut mot Europa och världen.

Eftersom jag har sysslat med frågor och projekt som handlar om design, samarbetat med högskolor och även utbildat själv, fick jag uppdraget att göra en första förstudie om den Inredningsakademi de planerade att starta. Här kom jag för första gången i kontakt med kommuners övergripande visioner och utveckling.

Alla har samma omvärld och vill samma sak

Efter att ha läst några kommuners visionsrapporter ser man att de i stort sett har samma omvärld. Enligt Kairos handlar det om den globala världen, rörelse, kommunikation, it-utveckling m.m. De flesta syftar också åt samma håll: man vill få igång sitt näringsliv, öka antalet medborgare och ha en levande livsmiljö. Varje kommun definierar några specifika punkter att arbeta vidare med. Där stannar den övergripande visionen och då i en ganska abstrakt form. Jag tror det är där det svåra jobbet börjar; att gå in i processer med kompetens och metoder som fungerar, definiera målsättningar och verkligen uppnå dem. Vem tar hand om frågorna efter Kairos? Och vem äger frågorna? Ett första steg för flera kommuner har varit att visualisera sin vision.

Tre städer kommunicerar visionen på film

En vision på ett kommunkontor leder ingen vart. Den måste sättas i rörelse, nå ut till alla möjliga tänkbara intressenter.

Den första film jag såg var Tibro kommuns:

http://www.youtube.com/watch?v=UgvQ4yA4SJ8

Kan hända lite för lång. Men så bra! Den gestaltar verkligen en vision! Man visar var man står i dag: i en situation som behöver fyllas och de får mig verkligen att  förstå vad de vill fylla den med. Jag ser hur den överensstämmer med de målsättningar som beskrivits: Tibro är ett centrum för frågor som gäller inredning och man vågar ta sikte på att nå ut till hela världen. Byggnaden blir den konkreta och levande symbolen för hela kommunens vision.

Sen dök Säffles film upp:

http://www.youtube.com/watch?v=UgvQ4yA4SJ8

Lagom längd. Men vad visar den? Först Karlstad, sedan räls, räls, räls  skog, en sjö och sist vår järnvägsstation. Inget unikt, hela Sverige ser ut så. Och med ett mediokert manus som inte på något sätt får mig att förstå vad de vill, eller till vem de riktar sig till. Jag noterar också att inte en enda människa syns på filmen. Medan Tibros film talar för sig själv, kräver Säffles att man först tittar på den, men sedan måste nog någon förklara vad man menar. Och formatet? Har de verkligen fått rättigheterna till att använda På Spårets programformat?

Katrineholm är också en kommun som vill ha en levande livsmiljö:

http://www.youtube.com/watch?v=iP25k4OIvz4

Den här filmen tilltalade mig  inte först, kanske för musiken skull, jag är ingen dansbandsmänniska. Men bilderna! Och livet de skildrar där! Katrineholm har lagt in ordet ”lust” i sin vision. De vill föra in en speciell känsla i kommunen, inte bara arbetsområden och branscher. Jag frågade deras kommunchef Mattias Jansson vilken målgruppen filmen var gjord för. Hans omedelbara svar var: invånarna. En av kommunens dansbandsgrupper har gjort musiken och boende i kommunen har bidragt med bilderna. Jag tror det är helt rätt sätt att utveckla sin kommun och sin vision, att börja med att engagera dem som bor där. Utan medborgare bygger man ingen stad. Och det syns att Katrineholm tänker på människan i alla situationer när de presenterar sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s